13.2.1981

Verkställande direktören i ett aktiebolag hade givit beskattningstjänstemän förmåner, bland annat nöjesresor till utlandet, delvis under en tid då man i bolaget bedrev omfattande försäljning av produkter utanför bokföringen. Den största delen av dem hade, medan skatteinspektion pågick i bolaget, givits åt tjänstemän som hade haft möjlighet att i sina tjänsteåtgärder påverka skatteinspektionernas gång och effektiviteten i dem eller andra avgöranden rörande bolagets beskattning. Genom detta förfarande hade man strävat efter att åstadkomma gynnsamma eller för bolaget och dess aktionärer fördelaktiga avgöranden beträffande genomförandet av skatteinspektionen och själva beskattningen. Enär givandet av förmåner under de nämnda förhållandena till ingen del kunde anses vara godtagbart, även om en del av förmånerna med beaktande av deras värde och umgängets art i och för sig hade kunnat vara godtagbar, dömdes verkställande direktören till straff för fortsatt givande av muta åt tjänsteman.

Vid straffmätning beaktades såsom straffnedsättande omständigheter de stränga ekonomiska påföljder, vilka ålagts de åtalade i form av skattehöjningar och tillägg.